Beskrivning av boken 

Min barndom är en självbiografi som utkom 1913 vilket betyder att det är en bok från naturalismen och inte realismen. Detta har dock ingen stor betydelse då de, till skillnad från andra efterliggande epoker, är väldigt lika varandra på många sätt. Boken som är skriven i jag-perspektiv av och om författarens egna tio första levnadsår i Ryssland på sena 1800-tal. Jag-perspektivet gör att de enda tankar man får ta del av är huvudpersonens egna och aldrig någonsin får man höra en beskrivning av huvudpersonen själv. Sättet man lär känna honom är genom tankarna och handlingarna vilket gör det till en väldigt indirekt beskrivning. Personerna runt omkring blir däremot väldigt indirekt beskrivna inte minst för att det är från naturalismens tid. Man får inte mer än en eller två gånger ta del av deras deras utseende i detaljerad form men utöver det förklaras noggrant deras sätt att handla och bete sig som ger en klar bild av hur de är, detta såklart utifrån huvudpersonen Aleksejs perspektiv.  

Aleksej lever tillsammans med de mest förekommande bikaraktärerna mormor och morfar ute på landsbygden. Då alltmer fattiga morfar gärna läxar upp barn med stryk och Aleksej ofta hamnar i bråk med grannbarnen blir hans uppväxt är minst sagt hård, även ett flertal närstående dör ifrån honom under hans tidiga levnadsår, däribland hans gode far. Mor orkar då inte mer och beger sig iväg på obestämd tid och undertiden lyssnar Aleksej på mormors oändliga antal berättelser, blir vän med den utstötte hyresgästen och både börjar och slutar skolan. Allt i boken talar för att krononlogin är rak, förutom då mormor har sina berättarstunder och går tillbaka i bokens historia vilket gör att självbiografin i slutändan är bruten

Utifrån att boken konsekvent tar upp svåra saker som kommer upp i Aleksejs barndom blir bokens tema och ryggrad hård uppväxt. Han möter motgång efter motgång och det är inte ofta hans uppväxt stöter på något gynnsamt. Denna hårda uppväxt präglas också ständigt av tre olika huvudfaktorer fattigdom, uppväxt/uppfostran och religion.

Konflikter

Den största konflikten boken har är mellan far och dotter, boken grundar sig på något gammalt ouppklarat som morfar kanske försöker ta igen på dottersonen. Samtidigt undviker dottern situationen genom att ej finnas närvarande. Genom detta bildas också en konflikt mellan gammal och ung, igen. Vem har rätt denna gång? Gör morfadern ett bättre beslut vad gällande uppfostran och är dottern helt okej med honom nu?

Morfar och Aleksej kommer inte alltid helt överens, lika som morfadern och mamman en gång i tiden. Det märks att de båda försöker även om Aleksej inte gillar morfars handlingssätt och tankar ibland. Även mormor är inblandad då hon beskrivs som den gode och morfar den onde och alla vet att den gode och onde håller inte alltid ihop. Det blir många småbråk om oviktiga och även avgörande saker, det är väl så det är i en familj, mer eller mindre.

Textens form

Stilen i boken är punktlig och vuxen, det kan verkas konstigt då det är ett barns ord man återberättar. I det här fallet är det inte konstigt, när konversationer återges framhävs pojken på ett sätt som gör honom smart, vilket säkerligen är meningen. När det endast är helt vanlig beskrivande text gäller det, särskilt under realismens tid att vara saklig om vad som faktiskt händer, därför är det mer självklart att den är skriven på det här sättet.

Den otympliga Valej kommer lunkande över gården som en gammal häst. Hans breda ansikte är trumpet, han tittar pilrande upp mot himlen. En blek höstlig solstråle faller på hans bröst - en mässingknapp på Valejs uniformsrock blänker till. Tatarn stannar och börjar fingra på den med sina krokiga fingrar.

s.117

Detta är en otroligt beskrivande del av texten, där Valej inte bara får traska förbi som vem som helst utan han har faktiskt ett speciellt sätt att gå på, ett sätt som är annorlunda och som uttrycks för att få mig som läsare mer förståelig för vad som egentligen sker. Det kanske är ett sätt för läsaren att få bättre uppfattning av karaktärens känslor då jag-berättaren Aleksej inte kan eller får tolka dem åt mig, han vet ju inte. Istället får jag tolka själv utifrån vad han också ser. Det är också genom detta vi får veta om karaktärerna, genom att Aleksej berättar vad han ser och sedan berättar vad han känner, så vi får en stund att själva tolka situationen. Eftersom texten är både rak på sak och väldigt beskrivanade händer det sällan att det förekommer bildspråk då ett bildspråk ofta lämnar läsaren något mer öppen för att tolka.

I motivet ingår religion som är en stor del av bokens innehåll. Dåtidens Ryssland var mycket kristet, vilket visar sig i texten. Många reflektioner går i pojkens huvud hur mormors och morfars gudar beter sig, hur man ber till dem och hur de skiljer sig från varandra, detta leder naturligtvis till att Aleksej själv tror på att någon slags gud finns det allt. “Ja det kändes juvligt att vara i Guds värld då.” s.69“...därför tyckte jag mer om mormors gud.” I boken ber de, går i skolan där en pastorhälsar på och Aleksej läser psaltaren med morfar. Det visar sig uppenbart att Aleksej växte upp och påverkades av den kristna tron.

Temat som jag beskriver som hård uppväxt hänger samman med motiven uppväxt, uppfostran och fattigdom. Det säger sig självt att en fattig uppväxt resulterar i en något hårdare uppväxt. Sedan att religionen kommer in i det kanske bara gör situationen hårdare, eller så har den ingenting med det att göra. Att man måste leva prickfritt utan misstag i sin uppväxt, annars skall du läxas upp genom fysiskt våld. Här blir det väldigt oklart i boken om det beror på religionen, som man ändå kan förstå att de lever efter, eller om det enbart beror på samhällsnormen. Kanske en blandning då samhället ändock var uppbyggt och samspelt med religionen.

Boken är som jag redan nämnt påverkad av sin tid och plats. Hade den varit skriven av ett barn från Sveriges 2000-tal hade ingenting varit sig likt. Förmodligen skulle det ej vara en fattig landsbygd, heller inte troligt att texter från bibeln skulle vara de första texter man lärde sig läsa och det känns framför allt osannolikt att man uppfostras med fysiskt våld. Detta, som är bokens ryggrad, skulle alltså inte finnas med och boken skulle inte kunna skrivas idag, inte i Sverige åtminstone och möjligen inte i Ryssland heller.  

Jag upplever boken som en beskrivning om hur det var att växa upp i Ryssland. Jag gillar att den tar upp det dåliga och inte gömmer något samtidigt som den ibland känns osammanhängande och den är svår att relatera till.