Analys på “Oliver Tvist” av Charles Dickens.
“I en liten stad i England fanns för mycket längesedan ett fattighus. I detta fattighus föddes en dag ett litet gossebarn, som så småningom fick namnet Oliver Twist.”
“Oliver tvist” är en roman skriven under realismen, 1838. Den utspelar sig i Londons fattiga gatuhörn, med Oliver som huvudkaraktär. Oliver Tvist är titeln på boken om just det lilla gossebarnet Oliver. Det lilla barnet föds i England, men hans moder dör direkt efter Olivers födelse, och fadern var okänd. Starten på Olivers liv börjar inte vidare bra, och det fortsätter inte helt lyckligt heller. “Oliver skrek nu i högan sky. Om han vetat som väntade honom i framtiden, skulle han troligen skrikit ännu högre.” Det är en tid i England med grotesk fattigdom, och det föräldralösa barnet kämpar för överleva bland våld och svält. Boken utspelar sig under en lång tid, från att Oliver föds tills det att han blir en vuxen man. Oliver förflyttar sig mycket, han börjar i ett fattighus där han knappt får mat och får vara med om mycket våld, till den farliga och falska Fagin och hans vänner.
“Oliver Tvist” är kronologiskt skriven bok. Den börjar med Olivers födelse, sedan hoppar den fram tills han blir sju år gammal, från den åldern fortsätter den långsamt framåt tills Oliver blir vuxen. Kronologin i boken är rak, den hoppar framåt i tiden men aldrig bakåt. Det förekommer ofta konflikter i boken, det är Fagin och hans vänner som är största delen av konflikterna. Fagin är en gängledare för tjuvar, han får även Oliver att tvingas stjäla. Oliver hamnar i väldigt osunda förhållanden bland farliga människor. Dickens tanke med boken är att kritisera den tidens fattigvårdslag, och det är det som blir temat i boken. Han försöker förklara problemen i samhället som fattigdomen medför, vilket tydligt syns i boken. Realismen är epoken då allting skulle visas, de groteska sidorna av samhället skulle visas upp. Helheten av boken är grotesk och de smutsiga sidorna syns. En föräldralös pojke som blir slagen av vuxna människor är en väldigt grotesk en väldigt grotesk berättelse och det berättas ofta i boken. I nästan alla skönlitterära böcker finns en hjälteroll, och denna bok är inget undantag trots att den mestadels är grotesk. Hjälterollen i boken är en gammal man som hjälper Oliver att stå på sina ben och gör hans liv bra. Men det är många handlingar som spelar in innan det händer. Textens fabel i boken blir därför: En fattig pojke utan föräldrar. Smiter från fattighuset och kämpar för att överleva ensam. Hamnar hos tjuvar. Träffar en trevlig man. Hamnar ännu en gång i osunda förhållanden. Hamnar sedan hos en snäll familj.
Bokens text innehåller mycket bildspråk och beskrivningar. “Golvet var fullt av hyvelspån kistbeslag och svarta repstumpar och det var mycket varmt och instängt.” Det är ett exempel på en väldigt beskrivande mening som finns i boken. I och med att det är så pass mycket beskrivningar och bildspråk i boken så får man en väldigt klar bild om hur det ser ut, och det är lättare att sätta sig in i boken. Dickens har även valt att sätta in bilder i boken, så att man som läsare kan ser hut han gestaltade omgivningar och karaktärer. Kvinnornas roll i samhället visas mycket i boken, tack vare dessa klara beskrivningar. Dessa tydliga beskrivningar är ett spår av realismen som finns i boken. Kvinnornas roll i samhället, hur de utsätts för våld och inte har mycket att säga till om. Under 1800-talet fick man använda sig utav aga. Det var ofta barn, kvinnor och de fattiga som vart utsatta utav slag och våld. Vilket tack och lov är förbjudet idag. Men generellt sett så ser fattigdomen i dagens samhälle relativt lika ut som under realismen, men självfallet så finns det skillnader. De fattiga ses fortforande ut som en underklass i samhället, precis som under 1800-talet. De hade svårt att uttrycka sina åsikter och bli hörda. Men under realismen var det kanske lite svårare, då även våld fick förekomma. Största skillnaden mellan att vara fattig då och nu, är att våld är inte lika vanligt, men det förekommer fortfarande.
På grund utav dessa samhällslagar ville Charles Dickens visa människorna hur absurt det faktiskt var.
Då var en ypperlig idé att skriva en bok, där han kunde beskriva allting så grotesk det var och inte sätta någonting i skuggorna. Han ville kritisera den tidens fattigvårdslag, och få fram alla sidor utav samhället. Det är precis det som Charles har gjort med boken, han har skrivit den brutal och groteskt så att den väcker mycket känslor. Man kan sätta sig in i boken väldigt bra pågrund av det bildspråk som han använder sig utav. och många människor fick därför chansen att se hur samhället såg ut, från ett annat perspektiv än det falska beskrivningar om hur bra ett samhälle är. Att vara fattig och rik är/var de största motsatserna, och under realismen var klasskillnaden i samhället väldigt tydliga. Det syndes väldigt tydligt vem som var rik och vem som var fattig. Som jag nämnde ovan så fick det fattiga inte säga till om mycket, och sågs som mindre värda.
Min upplevelse av boken är att Charles Dickens har gjort en väldigt bra bok, med vettiga tankar och åsikter. Det var modigt av honom att under en tid med så pass mycket våld och fattigdom skriva en så pass samhällskritiserande bok. Det finns ett tydligt budskap med texten och det är enkelt att förstå vad han faktiskt vill ha sagt med boken. Han livar upp känslor och gav mig en tankeställare. Dagens samhälle nu och då är ändå relativt lika, vi tittar ofta ner på de människor som har det lite sämre, utan att veta hur deras tankar och känslor är. Att det är ett barn som huvudroll gör texten lite mer känslosam, texten hade förmodligen inte berört lika mycket om det vore en vuxen man som huvudroll. Ett barn är ofta oskyldigt och har mindre makt än de vuxna. Barn ska ha det bra och föräldrarna ska hjälpa sitt barn till det bästa, och i det här läget finns inga föräldrar så barnet är ensamt och fattigt.
“Skönlitteraturen var inte längre skön, utan sann” är ett citat som ofta förekommer när man talar om realismen. Vilket beskriver boken “Oliver Tvist” väldigt väl.
Isabell Stor
SA2A
Svenska 2
“Oliver tvist” är en roman skriven under realismen, 1838. Den utspelar sig i Londons fattiga gatuhörn, med Oliver som huvudkaraktär. Oliver Tvist är titeln på boken om just det lilla gossebarnet Oliver. Det lilla barnet föds i England, men hans moder dör direkt efter Olivers födelse, och fadern var okänd. Starten på Olivers liv börjar inte vidare bra, och det fortsätter inte helt lyckligt heller. “Oliver skrek nu i högan sky. Om han vetat som väntade honom i framtiden, skulle han troligen skrikit ännu högre.” Det är en tid i England med grotesk fattigdom, och det föräldralösa barnet kämpar för överleva bland våld och svält. Boken utspelar sig under en lång tid, från att Oliver föds tills det att han blir en vuxen man. Oliver förflyttar sig mycket, han börjar i ett fattighus där han knappt får mat och får vara med om mycket våld, till den farliga och falska Fagin och hans vänner.
“Oliver Tvist” är kronologiskt skriven bok. Den börjar med Olivers födelse, sedan hoppar den fram tills han blir sju år gammal, från den åldern fortsätter den långsamt framåt tills Oliver blir vuxen. Kronologin i boken är rak, den hoppar framåt i tiden men aldrig bakåt. Det förekommer ofta konflikter i boken, det är Fagin och hans vänner som är största delen av konflikterna. Fagin är en gängledare för tjuvar, han får även Oliver att tvingas stjäla. Oliver hamnar i väldigt osunda förhållanden bland farliga människor. Dickens tanke med boken är att kritisera den tidens fattigvårdslag, och det är det som blir temat i boken. Han försöker förklara problemen i samhället som fattigdomen medför, vilket tydligt syns i boken. Realismen är epoken då allting skulle visas, de groteska sidorna av samhället skulle visas upp. Helheten av boken är grotesk och de smutsiga sidorna syns. En föräldralös pojke som blir slagen av vuxna människor är en väldigt grotesk en väldigt grotesk berättelse och det berättas ofta i boken. I nästan alla skönlitterära böcker finns en hjälteroll, och denna bok är inget undantag trots att den mestadels är grotesk. Hjälterollen i boken är en gammal man som hjälper Oliver att stå på sina ben och gör hans liv bra. Men det är många handlingar som spelar in innan det händer. Textens fabel i boken blir därför: En fattig pojke utan föräldrar. Smiter från fattighuset och kämpar för att överleva ensam. Hamnar hos tjuvar. Träffar en trevlig man. Hamnar ännu en gång i osunda förhållanden. Hamnar sedan hos en snäll familj.
Bokens text innehåller mycket bildspråk och beskrivningar. “Golvet var fullt av hyvelspån kistbeslag och svarta repstumpar och det var mycket varmt och instängt.” Det är ett exempel på en väldigt beskrivande mening som finns i boken. I och med att det är så pass mycket beskrivningar och bildspråk i boken så får man en väldigt klar bild om hur det ser ut, och det är lättare att sätta sig in i boken. Dickens har även valt att sätta in bilder i boken, så att man som läsare kan ser hut han gestaltade omgivningar och karaktärer. Kvinnornas roll i samhället visas mycket i boken, tack vare dessa klara beskrivningar. Dessa tydliga beskrivningar är ett spår av realismen som finns i boken. Kvinnornas roll i samhället, hur de utsätts för våld och inte har mycket att säga till om. Under 1800-talet fick man använda sig utav aga. Det var ofta barn, kvinnor och de fattiga som vart utsatta utav slag och våld. Vilket tack och lov är förbjudet idag. Men generellt sett så ser fattigdomen i dagens samhälle relativt lika ut som under realismen, men självfallet så finns det skillnader. De fattiga ses fortforande ut som en underklass i samhället, precis som under 1800-talet. De hade svårt att uttrycka sina åsikter och bli hörda. Men under realismen var det kanske lite svårare, då även våld fick förekomma. Största skillnaden mellan att vara fattig då och nu, är att våld är inte lika vanligt, men det förekommer fortfarande.
På grund utav dessa samhällslagar ville Charles Dickens visa människorna hur absurt det faktiskt var.
Då var en ypperlig idé att skriva en bok, där han kunde beskriva allting så grotesk det var och inte sätta någonting i skuggorna. Han ville kritisera den tidens fattigvårdslag, och få fram alla sidor utav samhället. Det är precis det som Charles har gjort med boken, han har skrivit den brutal och groteskt så att den väcker mycket känslor. Man kan sätta sig in i boken väldigt bra pågrund av det bildspråk som han använder sig utav. och många människor fick därför chansen att se hur samhället såg ut, från ett annat perspektiv än det falska beskrivningar om hur bra ett samhälle är. Att vara fattig och rik är/var de största motsatserna, och under realismen var klasskillnaden i samhället väldigt tydliga. Det syndes väldigt tydligt vem som var rik och vem som var fattig. Som jag nämnde ovan så fick det fattiga inte säga till om mycket, och sågs som mindre värda.
Min upplevelse av boken är att Charles Dickens har gjort en väldigt bra bok, med vettiga tankar och åsikter. Det var modigt av honom att under en tid med så pass mycket våld och fattigdom skriva en så pass samhällskritiserande bok. Det finns ett tydligt budskap med texten och det är enkelt att förstå vad han faktiskt vill ha sagt med boken. Han livar upp känslor och gav mig en tankeställare. Dagens samhälle nu och då är ändå relativt lika, vi tittar ofta ner på de människor som har det lite sämre, utan att veta hur deras tankar och känslor är. Att det är ett barn som huvudroll gör texten lite mer känslosam, texten hade förmodligen inte berört lika mycket om det vore en vuxen man som huvudroll. Ett barn är ofta oskyldigt och har mindre makt än de vuxna. Barn ska ha det bra och föräldrarna ska hjälpa sitt barn till det bästa, och i det här läget finns inga föräldrar så barnet är ensamt och fattigt.
“Skönlitteraturen var inte längre skön, utan sann” är ett citat som ofta förekommer när man talar om realismen. Vilket beskriver boken “Oliver Tvist” väldigt väl.
Isabell Stor
SA2A
Svenska 2
Fin skrivet gmn <33